Spår
1. Citizen of the Planet
2. Underneath
3. Straitjacket
4. Versions of Violence
5. Not as We
6. In Praise of the Vulnerable Man
7. Moratorium
8. Torch
9. Giggling Again for No Reason
10. Tapes
11. Incomplete

Credits:
Alanis Morissette – vocals
Guy Sigsworth – production, engineering
Andy Page – guitars, programming, mixing
Sean McGhee – programming, engineering, backing vocals
Blair Sinta – drums
Peter Freeman – bass
Fiora Cutler – string arrangement

Diskografi:
Alanis (1991)
Now Is the Time (1992)
Jagged Little Pill (1995)
Supposed Former Infatuation Junkie (1998)
Under Rug Swept (2002)
So-Called Chaos (2004)

Länkar:
alanis.com
myspace
Maverick
Ironic (video on youtube)

Kanadensiska sångerskan och låtskriverskan Alanis Morisette är tillbaka med ett nytt album. Kanske är det egentligen inte rätt genre att bedöma i vår tidning men nu har jag lyssnat och bedömt så ni får allt så ut. För er som inte vet har Alanis sålt flertalet miljoner skivor och givit ut några oförglömliga klassiker som You Oughta Know och Ironic, hon hade sin storhetstid på 90-talet men har gjort skivor i jämn takt med några års mellanrum. Denna skiva är det sjunde studioalbumet, hennes största framgång var Jagged Little Pill från 1995.

Musikaliskt kan Alanis sägas vara rotad i rockfacket, hennes låtar är mycket varierade och spänner från pop till hårdrock. Det softaste är soft, väldigt soft och det hårdaste är faktiskt riktigt hårt. Alanis har en hyfsat säregen röst som bär musiken som fokuserar mycket på melodier och stämningar. Flavours… påminner så klart om hennes tidigare alster eftersom det är samma artist men det kan nog ändå sägas vara ett steg framåt i utvecklingen med mer komplexa kompositioner än tidigare.

Detta kanske inte riktigt hör hemma i detta magasin tycker jag till en början men när refrängen till inledande Citizens of the Planet trycker till då är det tungt, riktigt tungt och låten är dessutom riktigt bra och inleder skivan helt perfekt. Hela tiden glider jag igenom denna skiva med en känsla av att det är riktigt bra och snyggt. Förstås är produktionen klockren men inte så där överputsad som den kan vara hos större band/artister. Balansen i musiken är fantastisk och jag kan inte hitta någonting att klaga på här, visst Iron Maidenfanatikern är nog inte lika imponerad men å andra sidan vem lyssnar på den?

Nej, detta är riktigt bra, på nittiotalet gillade jag inte alls Alanis men jag måste säga att med åren har jag faktiskt till viss del börjat tycka om låtar som Ironic och så vidare, jag funderar faktiskt på att skaffa mig ett par skivor, troligen börjar jag med denna. Det är väl omdöme nog, det är en riktigt bra skiva och ni som är öppna nog att inte bara snöa in på skivor som är ”äkta” heavy metal.

Som sagt, kanske inte ”äkta” rock eller något som kanske helt passar in i mallen som Hallowed brukar stå för, men saken är den att vi är öppensinniga och gillar att gå mot strömmarna. Därför har vi denna recension och därför hyllar jag dessutom denna skiva.

Om ni gillar hennes tidigare skivor eller musik i den här melodiösa poprockstilen är detta ett självklart köp, dödsmetallare bör nog hålla sig undan.

HHHHHHH

författad 08-08-21

Skivbolag - Maverick/Warner Bros
Tre liknande band - Cranberries/Dolores O'Riordan/
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm