Primal Fear - New Religion 2007

Spår:
1. Sign of Fear
2. Face the Emptiness
3. Everytime it Rains
4. New Religion
5. Fighting the Darkness
6. Blood on Your Hands
7. The Curse of Sharon
8. Too Much Time
9. Psycho
10. World on Fire
11. The Man (That I Don't Know)

Band:
Ralf Scheepers (V)
Stefan Leibing (G)
Henny Wolter (G)
Mat Sinner (B,V)
Randy Black (D)

Diskografi:
Seven Seals (2005)
Devil's Ground (2004)
Black Sun (2002)
Nuclear Fire (2001)
Jaws Of Death (1999)
Primal Fear (1998)

Inspelningsinfo:
House of Music Studios, Tyskland
Galaxy Studios, Belgien
Producent Mat Sinner
tekniker & co-producent Charlie Bauerfeind
mixad av Ronald Prent

Gäster:
Simone Simons (V)
Magnus Karlsson (G)
Matz Ulmer (Orchestral arrangement with Mat Sinner)

Länkar:
primalfear.de
myspace
frontiers

Primal Fear är tillbaka denna gång inte med sju lås utan en ny religion. Så klart är det med sci-fi doft som alltid och intrycket är som alltid att det är solitt som de sju låsen. Stilmässigt är det heavy metal som alltid, och såklart kan jag droppa ett namn på ett känt band inom genren som de ofta sägs likna, men det skiter jag i. Falsettskrik. På andra sätt kraftfull sång ackompanjerad av melodiösa kraftfulla gitarrer och en imponerande tung rytmsektion och viss orkestration, det är egentligen tung heavy metal helt utan kompromisser. Har du hört bandets två senaste skivor före denna, Seven Seals eller Devils Ground då vet du definitivt vad det handlar om.

Skivan öppnas högljutt och gallskrikande i Sign of Fear som dämpas i rätt snygga Face the Emptiness. Men det är nu det börjar, spår tre är den imponerande Everytime it Rains som är en fantastisk duett mellan Simone Simons från Epica och Ralf Scheepers (Primal Fear). Det är en verkligt otrolig låt som följs av ett intetsägande titelspår som i sin tur följs av ett ytterligare mästerverk, det andra i Trilogin av mästerverk på New Religion. Det spåret heter Fighting the Darkness och är näst intill lika fint som Everytime it Rains. Det spår som avslutar trilogin och skivan heter The Man (That I don’t Know) som föregåtts av ett gäng mindre intressanta spår. Om det bara vore för denna trilogi hade sexan, kanske till och med sjuan varit given men större delen av skivan är inte ens nära.

Kanske är detta ett första steg i riktningen mot något riktigt stort, kanske behövs denna skiva för att smyga in denna förändring som de tre mest imponerande spåren på skivan påskiner. I stort är det dock en skiva som inte känns tillräckligt innovativ för att motivera ett köp, speciellt inte om redan Devils Ground och Seven Seals finns i samlingen. Jag kommer dock utan tvekan att ta med mig Everytime it Rains, Fighting the Darkness och The Man från den här skivan som i dessa spår imponerar storligen. Det är dock en för ordinär skiva för att verkligen intressera.

HHHHHHH