Manic Street Preachers - Send Away the Tigers 2007

Spår:
1. Send Away the Tigers
2. Underdogs
3. Your Love Alone Is Not Enough
4. Indian Summer
5. The Second Great Depression
6. Rendition
7. Autumnsong
8. I'm Just a Patsy
9. Imperial Bodybags
10. Winterlovers

Band:
James Dean Bradfield (G,V)
Sean Moore (D,P)
Nicky Wire (B,BV)

Diskografi:
Generation Terrorists (1992)
Gold Against The Soul (1993)
The Holy Bible (1994)
Everything Must Go (1996)
This Is My Truth Tell Me Yours (1998)
Know Your Enemy (2001)
Lifeblood (2004)
Send Away The Tigers (2007)

Producerad av:
Dave Eringa
Greg Haver
Loz Williams

Gäster:
Nina Persson - second lead vocals on "Your Love Alone Is Not Enough" and backing vocals on "Autumnsong"
Sean Read – keyboards on "The Second Great Depression" and "Indian Summer"
Sally Herbert – violin and string arrangement on "Autumnsong" and "Indian Summer"
Andrew Waters – first violin and string arrangements on "The Second Great Depression"
Sonia Slany - violin on "Autumnsong" and "Indian Summer"
Lucy Morgan - viola on "Autumnsong" and "Indian Summer"
Howard Scott - violin on "Autumnsong" and "Indian Summer"
Morgan Goff - viola on "Autumnsong" and "Indian Summer"
Ian Burdge - cello on "Autumnsong" and "Indian Summer"

Länkar:
manicstreetpreachers.com
myspace
columbia

Rock med politiska undertoner i riktning vänster. Det är vad britterna i Manic Street Preachers bjuder oss på, rock av det melodiösare slaget skall tilläggas. Med riktigt slagkraftiga refränger som komponeras av eleganta gitarrslingor och i övrigt oklanderlig produktion kan detta utan tvekan utnämnas till ett av årets storverk hittills. Jag tror inte någon missat singeln, duetten med Nina Persson från Cardigans, Your Love Alone is not Enough som spelats flitigt på videokanalerna. Den är en indikation på vad vi får men skivans övriga låtar håller minst samma om inte bättre kvalité. För er som hört predikanternas senare alster känner er säkerligen helt hemma i käftsmällar som Send Away the Tigers, Underdogs, Autumnsong, Indian Summer och så vidare rätt igenom.

Musikaliskt är det melodiös rock av det elegantare slaget, med gitarrslingor som imponerar och tar lyssnaren med storm var gång de hörs. Du blir inte trött på låtarna eftersom du hör nya element hela tiden, speciellt från James Dean Bradfields gitarr, samme man sjunger dessutom med en mycket passionerad röst som verkligen berör lyssnaren på många plan. Med konstant snygga ljudbilder och riktigt bra låtar springer skivans 38 minuter iväg riktigt snabbt och du känner att du vill ha mer, men predikanterna har förstått det här med längden på skivor och jag kan inte göra så mycket annat än att lyfta på hatten för walesarna och deras politiska rock med välskrivna politiska och peotiska texter.

Det är onekligen en skiva som spelas flitigt av mig eftersom den går hem varje dag och den går hem oavsett vilket humör jag är på. Jag menar, vem vill inte höra lite moderatsågande på skiva? Till viss del är det vad de maniska sysslar med, men de trycker inte sin åsikt i ansiktet på lyssnaren, den som hört bandets senare alster som This Is My Truth Tell Me Yours vet precis vad jag talar om. Ni som inte hört denna förträffliga föregångare, ni kan vara lugna för att det inte är någon politisk propaganda de basunerar ut eftersom det är riktigt bra musik som sitter i första rummet på den här skivan. Att de förmedlar skön vänsterpolitik i sin lyrik är bara en bonus som definitivt inte kan underskattas.

För er som älskar namedropping kan jag väl säga: Manic Street Preachers, Opeth, Freedom Call, The Corrs men det säger egentligen ingenting eftersom Send Away the Tigers bara kan sägas komma från ett av dessa band och inte ens vara speciellt likt någonting de övriga banden skulle gjort; de övriga banden är inte ens speciellt lika varandra. Hursomhelst borde detta för Manics-fans, snubbar med vänstersympati (ej snubbor), och för dödsfans vara som den heliga Graal är för korsriddare: ett ouppnåeligt mästerverk. Det är nästan så att Send Away the Tigers är det om inte vägen vore så lång (metaforiskt talat), en ska bort.

HHHHHHH