Band:
Anders Wendin (V&G)
The Panthers:
Patrick Andersson (G&V)
H (G&slagv.)
Kisa Nilsson (B&V)
Lars Skoglund (D)
Patrik Kolar (O&P)
Gustav Bendt (Sax&V)
Diskografi:
Pengabrorsan (2006)
To Die Alone (2005)
Blood Panic (2003)
Inspelningsinfo:
Pelle Gunnarfeldt & Henrik Svensson (prod.)
Gäster:
Ane Bruun (V, spår 4)
Länkar:
moneybrother.net
myspace
burning heart
När Moneybrother gör sina storslagna rocklåtar är bandet helt klart som bäst och på detta album finns det några sådana som verkligen får nackhåret att resa sig. Mäktiga refränger med körsånger och hela instrumentartilleriet på samma gång, ja det är vad som gör Down at the R, Just Another Summer och It is Time for Falling Apart till skivans bästa låtar. Här slänger man inte bara in ett hyggligt tempo utan inbjudande stämsång och körer samt ett brett register med instrument.
De lugnare låtarna är vackra och trevliga, men alldeles för sparsmakade och blottar Anders bristande sångröst alldeles för mycket. För låt oss vara ärliga, han är inte mycket till en sångare, men han sjunger med känsla occh den är klart bäst i de låtar som inte går så långsamt som It Might Aswell be Now och I Know it ain't Right. Låtarna är bra, visst men jämfört med det betydligt starkare andra materialet är det skivans bottennapp.
Jag har sett Moneybrother live två gånger, en av gångerna var med det nya materialet och det var riktigt jäkla bra det! Detta är en skiva som rör sig inom den lite mer poporienterade rocken, men som absolut har förmåga att kunna locka lyssnare över genrerna. Influenser av blues och framförallt jazz kan höras i många av låtarna, det är visserligen något som vissa kan ha rätt svårt med, men det är egentligen bara en eller två av skivans avslutande låtar där det tenderar att bli lite för mycket av detta.
Ett album som är jämnstarkt med det mesta Moneybrother släppt redan, gillar du inte deras skivor sedan tidigare är det förmodligen riskfyllt att satsa på detta, men skivans tre inledande spår är så svängiga att jag har svårt att tro att någon som gillar melodier och skön musik skulle ha svårt för det. Överlag väldigt bra, men bottennappen drar ner betyget en aning. Jag tror detta är en av de bästa skivorna som släpps 2007 i denna inriktning av rockgenren.
HHHHHHH