Band:
Michael Monroe (V&Sax)
Andy McCoy (G)
Conny Bloom (G)
Andy "A.C." Christell (B)
Lacu (D)
Diskografi:
Bangkok Shocks, Saigon Shakes, Hanoi Rocks (1981)
Oriental Beat (1982)
Self Destruction Blues (1982)
Back to Mystery City (1983)
All Those Wasted Years (live 1984)
Two Steps from the Move (1984)
Rock & Roll Divorce (live 1985)
Twelve Shots on the Rocks (2003)
Another Hostile Takeover (2005)
Länkar:
hanoirocks.info
myspace
abckstagealliance
Hanoi Rocks karriär fick ett väldigt abrupt slut i mitten på 80-talet då flera av bandmedlemmarna var med i en dödlig bilolycka där bandets trummis avled. 17 år efter olyckan meddelade bandet att de var tillbaka och 2003 släpptes så come-backen. Detta är i mina ögon det bästa av de tre skivorna som släppts sedan dess. Det har sina lite sämre spår, men överlag är det en skiva som tilltalar hela vägen och innehåller några spår som verkligen är i bandets yttersta toppskick. Bandet strålar med spelglädje och entusiasm på ett sätt jag inte upplevt Hanoi Rocks göra på länge. Saxofonen används flitigt, körerna och stämsången är given och det hela är väldigt glamouröst och extremt mycket rock ´n´ roll!
Jag har sett Hanoi Rocks och live är de ruskigt bra, hela deras energi och spelkänsla bara sprudlar ut på scenen på ett sätt som deras skivor inte kan göra dem rättvisa, detta album är dock det närmaste de varit, om inte någonsin så på väldigt, väldigt länge. Jag vet dock inte hur dessa nya låtar kommer fungera live – just hur de är uppbyggda och hur de låter är nog inget problem, däremot är det väldigt mycket saxofon – vilket sångare Monroe då ska spela samtidigt som han sjunger. Kanske fungerar, men troligtvis får de prioritera bort dem låtarna.
’Street Poetry’ är väldigt mycket glamrock, om vi säger så. För er som inte är allt för välorienterade i det är det oavancerade melodier, rock och partymusik med hårspray och glada toner. Gitarrerna är distade i allt från western/cowboytoner till rena skära heavy metalriff och med Monroes starka och kraftfulla röst blir det en härligt skön kombination. Man tänker annars inte så mycket på musiken, man hör den, njuter av den, uppskattar den och sjunger med i de givande texterna som handlar om allt ifrån mode till högvarv – mjukt och lugnt och party rock ´n´ roll hela vägen.
I like, detta är en trevlig resa hela vägen igenom och det är skönt att Hanoi Rocks inte valde att experimentera mer än på förra skivan, utan satsade på det de gör allra bäst – att spruta hårspray i håret och bjuda på partyrock av högsta kvalité!
HHHHHHH