Band:
Kai Hansen - sång & gitarr
Henjo Richter - gitarr
Dirk Schlächter - bas
Daniel Zimmermann - trummor
Diskografi:
Heading for Tomorrow (1990)
Sigh No More (1991)
Insanity and Genius (1993)
Alive '95 (1995)
Land of the Free (1995)
Somewhere Out in Space (1997)
Powerplant (1999)
Blast from the Past (2000)
No World Order (2001)
Skeletons in the Closet (2003)
Majestic (2005)
Inspelningsinfo:
Recorded at: High Gain Studio Hamburg
Produced & engineered by: Dirk Schlächter & Kai Hansen
Mixed by: Tommy Newton at Area 51 studio, Celle
co-produced by: GammaRay
Cover painting by: Herve Monjeaud
Booklet-Graphics & Layout by: Dirk Illing
Länkar:
gamma-ray.com
myspace
steamhammer
Uppföljare brukar få mig på defensiven eftersom de sällan fungerar, ta Operation Mindcrime 2 till exempel; originalet en lysande och stark musikalisk eufori medan uppföljaren är ett platt fall pladask med näsknäck som resultat. Samma sak gäller mängder av filmuppföljare. Är Land of The Free en av dessa misslyckade uppföljare eller sållar den sig till likarna av Metropolis pt2 Scenes From a Memory av Dream Theater? Det får du se när du läst igenom all text.
Musikaliskt är Gamma Ray trevlig habil heavy metal med stor vikt kring gitarrharmonier. Melodi och harmoni är viktiga stöttestenar i Gamma Rays värld. Tyngd, kraft, melodi, styrka, elegans och djup är ord som gärna kryper upp till ytan när Gamma Ray snurrar i skivspelaren. Heavy Epic Metal skulle LMP ha sagt om de hade kategoriserat Gamma Ray.
Gamma Ray har genom åren lyckats prångla ut mängder med tidlösa klassiker som Heading for Tomorrow, Changes, Rebellion in Dreamland och så vidare, det är något jag inte riktigt kan se på den här skivan, det finns ingen Black Religion eller Heaven or Hell, den där monsterlåten som får dig att verkligen stanna till och glömma tid och rum. Jag saknar verkligen något sådant, visst är Land of the Free 2 riktigt bra och har fina låtar som till exempel Empress men den kan inte mäta sig med andra Fangfaceprydda skivor. Visst är den vassare än Heading for Tomorrow och Sigh no More men främst på grund av produktion och sång, inte på grund av vassare låtmaterial.
Tyska pyramider krackelerar inte speciellt ofta och denna pyramid gör det definitivt inte, men å andra sidan tror jag inte att de ännu har fått landet riktigt fritt. På många sätt känns det inte alls som en uppföljare till Land of the Free, det känns som en logisk fortsättning efter Majestic, ett steg bakåt rent kvalitetsmässigt men det är onekligen starkt i en genre som sedan 1997 känts ordentligt urvattnad och tråkig, i vissa band har den känts urvattnad sedan 1980 när de debuterade.
Jag har alltid gillat Gamma Ray och deras intressanta märke av heavy metal och Land of the Free 2 är definitivt inget undantag, det är en stark skiva oavsett. i konkurrens med bandets bästa står den sig ganska slätt dock, den orkar inte nå toppen på pyramiden så att säga, det är inget slag i ansiktet på Fangface eller spark i skrevet på Michael Weikath. Det är dock en stark skiva som alltid när Kai Hansen och hans lärjungar är i farten.
En sold grund som ställer en enorm stenpyramid ovanpå, en solid och stark skivan med musikaliska trappsteg mot den absoluta toppen. Trappsteg som dock stannar just under den så kallade toppstenen som kan sägas vara No World Order som är en riktigt fin skiva. Föregångaren Majestic är också något att kolla upp, jag rekommenderar någon av dem, eller varför inte Blast From the Past om ni vill introducera er till Gamma Ray på ett spännande och bra sätt.
Land of the Free 2 kan jag starkt rekommendera för dig, dig som vill förbättra din samling eller som vill ha något bra att lyssna på i bilen, på jobbet eller vart du nu vill lyssna på musik.
Ett solitt hantverk som Fangface stolt pryder än en gång. Pyramidsnidarna visar på nytt sin storhet även om de tagit ett lättare steg bakåt i kvalitetsuttryck, men ännu ett steg framåt i den genomsnittliga kvalitén som är högre än de flesta bands.
En uppföljare som inte följer i andra uppföljares spår, lika otäck som Alien skulle den ha varit om den följt Ridleys mästerverk, värt att slösa lativer på.
Från Tyskland med kvalité.
HHHHHHH