Band:
Steve Lee - vocals
Leo Leoni - guitars
Freddy Scherer - guitars
Marc Lynn - bass guitar
Hena Habegger - drums
Diskografi:
Lipservice (2005)
Human Zoo (2003)
Homerun (2001)
Open (1999)
G. (1996)
Dial Hard (1994)
Gotthard (1992)
Inspelningsinfo:
Produced by: Leo Leoni & Ronald Prent
Länkar:
gotthard.com
myspace
nuclear blast
Anywho, för att gå vidare till det roligaste, omslaget som inte alls är snyggt. jag sågar därför den här skivan.
Som de säger, Gotthard är Gotthard, uppdaterade till 2007, kanske är det sant, jag kan inte direkt beskyllas för att ha fullständig kontroll över bandets gamla era. Men när det gäller de två senaste studioalstren känns det påstående riktigt, det låter som Lipservice uppdaterad till Domino Effect.
Kommersiellt är Gotthard mycket framgångsrika med över två millioner sålda album varav en million av dem i hemlandet Schweiz som faktiskt har färre invånare än Sverige. Det är imponerande även om de internationellt är brädade av Krokus, som dock i sin tur är brädade på hemmaplan av Gotthard.
Inte kanske för att sålda skivor spelar alltför stor roll i detta, men det är alltid roligt när band lyckas och säljer mycket skivor, i alla fall om det är bra band som Gotthard ändå är. Visst finns det bättre än Gotthard men i genren är frågan om de inte är allra bäst med sin simpla gitarrorienterade och åttiotalsrotade hårdrock med riktigt skön rocksväng i både sång och melodi. För alla er som gillar band som SRM säker namedroppar på den här positionen i sina recensioner vi gör det i inforutan istället, i alla fall, ni kommer att gilla detta det är jag säker på. Någonting för alla sade Steve Lee när jag intervjuade honom och det kanske i viss mån stämmer, det finns rockrökare a´la titelspåret och det finns lugnare låtar och för er med en sådan där liten MP3-maskin eller iPod, ni kan ju faktiskt bara lägga in de spår ni gillar eller köpa de spår ni gillar från butiker som säljer låtfiler.
Jag har absolut ingenting direkt ont att säga om den här skivan mer än att den kanske inte engagerar på samma sätt som Lipservice, den har inte det där spåret, typ Lift 'u' Up som höjer allt ett litet extra steg. I den här genren behövs sådana spår för att verkligen glänsa. Visst är alla spår bra, på gränsen till mästerverk men det där lilla extra i något spår som skapar den där låten ni vet, Final Countdown, Land of the Light, Vain Glory Opera, Loser, Ordinary Day, Stairway to Heaven, Mr. Roboto, Caleb och så vidare, ni kan säkert också räkna upp mängder av mästerverk, Bohemian Rhapsody ej att förglömma, men ni förstår nog poängen, det finns ingen låt där som glider fram som den där givna favoriten som du skulle trycka in på en blandskiva. Synd på en så bra skiva, den saken är lite av skillnaden mellan en riktigt bra skiva och ett mästerverk.
Gotthard anno 2007 är riktigt bra, inget snack om den saken, inte ens en mindre diskussion. Det står fastställt att Gotthard faller musikälskaren i smaken och det är ingenting som en kommission bestämt, som klimatförändringarna. Visste ni förresten att alla i Gotthard kör bilar med kraftiga motorer som släpper ut rätt mycket koldioxid. Schweiz och hårdrock är en kombination som fungerar klart bättre än vita ormar och hårdrock.
HHHHHHH