Exodus - The Atrocity Exhibition... Exhibit A 2007

Spår:
1. A Call To Arms
2. Riot Act
3. Funeral Hymn
4. Children Of A Worthless God
5. As It Was, As It Soon Shall Be
6. The Atrocity Exhibition
7. Iconoclasm
8. The Garden Of Bleeding
9. Bedlam 123

Band:
Rob Dukes (V)
Gary Holt (G)
Lee Altus (G)
Jack Gibson (B)
Tom Hunting (D)

Diskografi:
Shovel Headed Kill Machine (2005)
Tempo Of The Damned (2004)
Force Of Habit (1992)
Impact Is Imminent (1990)
Fabulous Disaster (1989)
Pleasures Of The Flesh (1987)
Bonded By Blood (1985)

Inspelningsinfo:
Inspelad i Sharkbite Studios
Producerad av Andy Sneap

Länkar:
exodusattack.com
myspace
nuclear blast
Roberts recension

De amerikanska legenderna inom genren thrash metal är tillbaka med sitt åttonde studioalbum. Ett album som enligt information jag fått har stulit namnet från ett planerat album av ett annat thrashband, Dark Angel som hade planerat ett släpp av en skiva med samma namn till år 2002, något som inte hände. Varför en sådan sak inte sker har jag ingen aning om och det var väl en parentes och kanske något övermord att ha med, men ni som läser Hallowed kanske vill kunna skryta för någon ni känner. Nu gällde det dock Exodus och deras senaste album som har en så lång titel att jag inte orkar skriva den i recensionstexten, men en sak kan jag säga om den· den kan inte direkt beskyllas för att vara originell. Det sistnämnda gäller dock mer eller mindre hela genren, det känns som att ingenting i thrash genren är nytt.

Nu till ledvärken, eller reumatism utställningen som den heter i översättning, det är en hård och tung skiva som genren förpliktar, med snabba tunga gitarrer och basar som talar sitt klara språk och trummor som får tänder att skallra visar Exodus upp sig. Till en början känns det inte så dåligt, faktiskt ganska spännande och starkt till och med rätt bra; till en början. Efter hand, sisådär 10-12 minuter senare är saken en annan, nu är skivan inte det minsta intressant och mina tankar vandrar kring diverse som till exempel vilken skiva jag ska spela när resten av skivan tagit slut. När jag bestämt mig för nästa skiva, då kan jag inte alls koncentrera mig på skiva, då hoppas jag hela tiden att den ska ta slut. Jag har ofta predikat för att skivor ska kortas ned, en timme är den absolut översta smärtgränsen och mellan 40-50 minuter är idealiskt i de flesta fall, men inte detta. I detta fall känns en skiva av idealisk längd åtminstone tre gånger för långt, faktur är att 10-12 minuter vore det bästa om de vill behålla intresset hos lyssnaren. Alla spår smälter samman likt en T1000 som besökt en tank flytande kväve, skjutits i bitar när den var frusen och nu smält och är på väg att åter smälta till en enhet. Reumatismprylen är en enhet men en lång och tråkig sedan.

Ofta är det så att tunga skivor som döds- och thrash metal blir trista för det mesta eftersom de oftast går ut på att spela just tungt och låta så ond som möjligt, i de flesta fall (99%) blir det sömnpiller, i De-Energized lyckas After Forever. Exodus känns ändå inte som denna kategori, det verkar som det finns en tanke bakom, jag kan ha fel (det har hänt (en gång) mig) men det tror jag inte eftersom jag i vissa fall kan se något som verkar positivt.

Jag skulle vilja säga att Exodus största problem är som de andras i genren, den saknar originalitet, det är en genre som fortsätter att producera skivor men som inte producerar intressanta nya skivor. Exodus blir för långdragna, för stereotypiska i sin tyngd och strävan därefter. De blir dessutom tråkiga och hela skivan är mer av en kamp mot sömnen eller reflexen att stänga av.

Nu är inte Exodus vare sig bäst eller sämst i genren men jag tror inte de kommer att göra sina fans besvikna, skivan är inte så dålig bara lite trist. Visste ni förresten att Exodus är namnet på den andra Moseboken i böckernas bok, det handlar om har judarna lämnar Egypten för Kanaans land. En fascinerande historia om uttåg, som exodus är ett annat ord för. Exodus är inte sämst, men de är definitivt inte heller bäst.

HHHHHHH