Recension Sofia Talvik - O - Part Two of L.O.V.E 2011

Varför i hela friden ska Hallowed recensera en singer-songwriter som gör finstämd akustisk popmusik, kanske med folkmusikinfluenser? Jo, Sofia skapar ett album bestående av fyra EPs som på ett finurligt sätt finansieras av hennes fans, läs mer på hemsidan för att få veta exakt och samtidigt skapas en hårdrockande motpol med covers. Sofias version kallas L.O.V.E. och släpps i fyra delar på digital EP och varje del verkar bestå av fyra spår, hårdrockande coverversionerna kallas H.A.T.E. istället och precis som i Sofias del släpps de som fyra delar där varje del är en av bokstäverna i den totala titeln. Ball of Mayhem hette bandet som släppte den första delen och G.A.I.N. heter bandet som släpper den andra. Men nu för andra delen fick vi också tillgång till Sofias original, kanske läste promotionbolaget min recension av Ball of Mayhem där jag efterlyste just detta.

Kanske stilmässigt helt fel för vårt magasin, men det handlar om akustisk popmusik, väldigt finstämt och tillbakalutat, vackert skulle nog många säga om det. Förstås inga distade gitarrer eller sådant, de enda keyboards jag kan höra är piano, men det är väldigt centrerat kring vackra melodier och Sofias röst. Som jag tidigare nämnt är det fyra spår och femton minuter musik som vi bjuds på när det gäller just denna del. Första delen har jag fortfarande bara hört i Ball of Mayhemtappning och därför kan jag inte direkt jämföra de två delarna eftersom jag är för snål för att lägga ut en hel euro på EPn och för ärlig för att stjäla den via en nedladdningssida. Det skiljer ganska mycket från den första del Ball of Mayhem gjorde i alla fall, så mycket kan jag säga.

Som smygfanatiker av Sophie Zelmani kan jag säga att detta tilltalar mig väldigt mycket, speciellt de första två spåren som är helt fantastiska, jag bara sugs in i en värld av fantastisk stämning, otrolig sång och musik och det känns som en plats jag inte vill lämna. Tyvärr tycker jag att det tappar lite mot slutet då de två avslutande spåren inte riktigt håller samma klass som de första två även om dessa två spår är riktigt bra de också.

Om jag jämför med vad jag tycker om denna i förhållande till G.A.I.N.s version som kallas A så kan jag bara titta i mitt musikprogram och konstatera att jag spelat G.A.I.N.s låtar nio gånger vardera och Sofias 23,46,21 och 20 gånger så här långt och det blir väl ett par till innan jag hunnit skriva klart eftersom texten till en recension brukar ta någon timme att komplettera på vardera språk, självklart kommer G.A.I.N. få några svängar till också i spelaren men jag tror ändå antalen kan indikera på ett ungefär vad jag håller som bäst, eller? Jag måste ändå säga att jag tycker den här idén att spegla låtarna i hårdrockversioner är väldigt spännande och intressant men jag hade gärna sett att de gjordes av bättre band än de två jag fått stifta bekantskap med hittills.
Det andra spåret som jag gillar allra bäst är väldigt kul med tanke på att det börjar precis som Aeris Theme från spelet Final Fantasy VII, vilket är det enda RPG-spel jag någonsin gillat och ett av de bästa spel jag någonsin spelat vilket i och för sig inte säger så mycket med tanke på att jag inte är någon större konsument av sådant men låten är väldigt emotionell både i spelet och i den här versionen och det är svårt att undvika att fundera på ifall hon spelade det spelet hon också.

Jag vet inte om jag började tappa koncepten där men jag kan varmt rekommendera denna lilla EP för alla ni som faktiskt uppskattar vacker och kompetent utförd musik, för er som är inskränkta hårdrockare kanske det är fel typ av musik men ni lär väl knappast ha läst vidare efter singer-songwriter i alla fall. Det är fantastiskt i sina bästa stunder och riktigt bra som helhet, del tre kommer snart och det känns som något att se fram emot.

HHHHHHH

Sofia Talvik O - Part Two of L.O.V.E.

Sofia Talvik
O - Part Two of L.O.V.E.